Tiden går

Som vanligt. Men min kära dotter med familj har varit här en vecka. Så kul. Lilla H växer och frodas. Det är en duktig tjej. Mammorna låter henne ta för sej och det är så bra. Hon har lärt sej att säja "momo" och mormor bara smälter. Hon ringer och babblar på. Håller luren en bit ifrån sej och vinkar när vi ska lägga på och pussar telefonen. Morfar har varit och hälsat på dom och jobbat med dom i trädgården. Det trivs han med! Han var även här och hälsade på. Han kallas för Dert. Eller något liknande. När dom skulle åka hem tog Hedda sin lilla väska och började gå mot stan. Hon älskar sin lilla väska.

Hedda och Lina C var även hos kusin Ella för lek och fika. H var nog lite trött och tyckte inte riktigt om att bli pussad och kramad på, men dom samsades i Ellas lilla fåtölj.

Visst har jag fina barnbarn.

Imorgon ska jag till Edvin och gratulera honom. Det är två månader sen han fyllde år, men dom har så mycket att göra och jobbar helger och det är fotboll, träning och matcher men nu ska det äntligen bli av. Christine har också fyllt år och Michael har jag inte heller gratulerat. Men nu blir det fira av. Alla tre på en gång. Conrad vet jag inte när han fyller. Och inga fina kort har jag på dom heller.

På jobbet är det som vanligt. På måndag och tisdag ska jag vara i Linköping och jobba. Åker till Motala till bror och svägerska och sover över natten. Det händer ju inte så ofta.

Nu har papperna kommit från överförmyndarnämnden och det är lite papper som saknas som jag måste fixa. Ska till LG på söndag och skriva lite papper.

Moster Ella har flyttat till ett boende och vi har varit och hjälpt henne med att tömma lägenheten och fixa hennes rum. Hon verkar trivar bra där hon bor, och säjer att hon inte skulle klarat av att bo kvar i lägenheten. Hon ser inte mycket alls och hör dåligt. Hon är så tacksam för vår hjälp, men jag säjer till henne att det är vår tur att hjälpa henne. Hon har gjort så mycket för oss i sitt liv. Det är bara roligt att kunna vara till hjälp. Jag har nog skrivit om det innan. Men jag kan inte skriva för många gånger om hur mycket jag uppskattar att ha Ella i mitt liv. Jag måste berätta om att hon hade en syster som hette Ingegerd. Hon dog i cancer 1986. Hon var bara 48 år. Ingegerd var nog den snällaste människa som jag känt i mitt liv. Jag såg henne aldrig arg, hon pratade aldrig illa om någon. Sista gången jag hälsade på henne innan hon dog tyckte hon synd om mej som skulle se henne så sjuk. Vi doppade en tops i kaffe och strök på hennes läppar och hon tyckte det var så gott. Ella och Ingegerd. Vi firade jular och födelsedagar ihop.

Nu har jag mitt barnbarn Ella och hennes mormor Ingegerd i mitt liv. Lite komiskt.