Det känns bra. Men jag mår fortfarande illa. Som jag gjorde innan op. Ska fråga på återbesöket vad det kan vara.
Denna vecka har jag varit ute lite mer. I måndags var jag på Handelsbanken och tog ut pengar till HP. Till dom gick jag på eftermiddagen och satt lite över en timme och pratade. B var uppe också och drack kaffe.
Tisdag var jag och tog bort stygnen, fick också en tid till sjukgymnast för min fot. Så dit ska jag på måndag. Blodsockret låg på 5,7. Bra tyckte dom. Jag sa att jag äter ju inga kakor eller godis, men det är ju socker i juicerna och Provivan. Gått ner 10 kg sen jag var där i augusti. Mitt knä är mycket bättre. Jag har fortfarande ont men inte så mycket som innan.
När jag gick hem mötte jag Ella, Maria och Ingegerd i Tegnégallerian. Ella hade på sej farmors klänning sa hon. Hon hade köpt en Fifi docka som jag inte fick se. Men vi är bjudna dit på lördag på 2-årskalas så då kanske jag får se den.
Igår var jag nere på torget och köpte garn. sen till Lagerhaus och så vidare hem.
Niclas ser jag inte så mycket av. Vi ses en stund på em sen går han ut och jag ser inte honom förrän nästa em. Men han hjälper till mycket. Skottar och handlar och dammsuger och torkar golv. Det känns bra.
Margaretha var här i tisdags kväll. Det är kul när det kommer någon och hälsar på.
Annars har det väl inte hänt så mycket. Har tagit fram julsakena som jag ska placera ut lite här och där. Tycker det är mysigt med jul. Jag har fått julkänslan tillbaka sen några år tillbaka.
Gert kommer hit och firar jul med Niclas och mej. Som vi gjorde förra året. Det känns bra. Sen åker jag till E-tuna på juldagen och kommer hem på nyårsdagen. Sen blir det väl till att börja jobba igen.
Ska till AF på tisdag och prata med min handläggare. Men när man kommer dit känns det som om det enda dom vill är att ha bort så många som möjligt ur statistiken. Sen spelar det ingen roll hur eller om det är bra.
Det blev ingen bild på min dator i helgen. Men efter att ha funderat en stund tog Niclas fram dammsugaren och plockade isär datorn och dammsög bildkortet. Om det var det eller om det var något annat som fixade till sej när den var isärplockad vet jag inte men det fixade sej i alla fall. Som belöning vill Niclas att jag ska säja att jag älskar honom mest av mina barn. Jag sa att det kan jag inte eftersom jag älskar alla mina barn lika mycket. Men han vill att jag ska säja det ändå. OK då men du vet ju hur det är. sa jag. Han är rolig på det viset. Men visst älskar jag honom. Om han fixar datorn eller inte. Jättemycket. Lika mycket som mina andra barn!!!!!!!
Och barnbarn. Och svärdöttrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar