Jag åker ju hem under min lunch. Sitter framför TV:n och äter. Än så länge är det Oprah. Igår handlade det om Chaz/ Chastity. Chers son/ dotter. Han har bytt kön till man. Jag kommer ihåg vilka skriverier det var när det kom ut. Han sa en sak som förbryllar mej. Att det är många föräldrar som bryter kontakten med sina barn när dom talar om att dom är "transgender". Fel kön. Kan inte det svenska ordet för det. Underligt. Men nu kom jag bort från ämnet. Det spelar väl ingen roll vad barnen är. Ja Lina jag tog det inte så bra när du berättade att du är lesbisk, men du har lärt mej en jävla massa. Men jag älskade dej hela tiden. Oavsett vad. Det kan jag inte tro att de här föräldrarna slutar med, att älska sina barn. Men det händer något, säjer något som inte tas väl upp och sen vågar man inte ta kontakt igen för man är rädd att bli avvisad! Det är väl bättre att försöka och få ett nej, eller ännu hellre ett ja och jag älskar dej än att gå och undra. Det är någon i min bekantskapskrets som hellre går och undrar än att ta steget. Jag tror inte att det är så ofta man får ett nej. Det handlar enbart om att våga ta steget och ta kontakt. Ett av mina motton: Går det så går det.
Rädslan gör konstiga saker med människan. Själv är jag konflikträdd. Är rädd för att såra någon eller att tränga mej på. Saker som åska och såna saker är jag inte så rädd för. Men jag vill vara inomhus då!
Idag vaknade jag kl 5. Det är därför jag sitter så här dags och bloggar. På kvällarna gör jag annat. Den 10 oktober kommer mina flickor hem. Det ska bli så kul. I morgon åker Anders och jag till Vetlanda och städar lite i Ellas gamla lägenhet. Den är tömd, hon finner sej väl tillrätta på Tomasgården. Det känns bra. Jag var väldigt orolig för hur det skulle gå. Men nu säjer hon att hon inte hade klarat sej själv längre i sin lägenhet. Hon ser knappt något nu. Men sista frågade hon hur mycket jag gått ner i vikt så lite ser hon. Hon är en spjuver! Lilla moster Ella. Vi ska givetvis hälsa på henne. Det lilla som är kvar tar inte så lång tid. Lina sa att dom ev ska hälsa på henne när dom kommer hem. Familjen Frösén. Kul.
Igår var Magnus här en stund för att hämta lite grejer. Vi har samma sorts humor och tur är väl det. Jag hade skickat ett SMS till honom och man vet aldrig hur läsaren tar ett sånt. Det beror så mycket på hur man läser något. Om man tar det som ironi (vilket det var i detta fallet) eller om dom tar illa upp.
Jag älskar min barn, deras barn och respektive. Ibland kanske man säjer något negativt om dom men det är aldrig meningen att vara elak. Bara så ni vet. Om ni skulle råka läsa detta!!!!!!!!!
Kram på er.
